Blixten fortsätter att kännas mjukare & finare för varje dag som går! Hoppade honom i förmiddags, sån otrolig känsla det var över ridningen idag! Vägen tillbaka efter allt strulande har varit sååå lång, men äntligen börjar jag på riktigt känna att det varit mödan värd! Är så stolt över både honom och mig som kämpat på trots den ena motgången efter den andra. Och det lönar sig att ta det lilla lugna och bara bygga (som vi gjorde typ hela förra året). Men nu, nu är det på riktigt våran tur och det pirrar i hela kroppen när jag tänker på detta kommande tränings och tävlingåret <3

Aldrig, aldrig att jag ger upp detta livet! Kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara att leva utan häst. Nej, detta är verkligen himlen...


...jag är en hästnörd! Och tji till några man under åren sprungit på som suckat och sagt att "snart, snart tröttnar du Linda. Snart upptäcker du blabla och blabla istället och lägger ner det där med häst", det har bara gjort mig mer taggad att visa alla vad jag vill!
Likaså när jag började plugga i Halmstad och pendla 17 mil till skolan. Då förstod inte vissa hur jag kunde bo hemma, pendla "bara" för att kunna ha häst. "Sälj hästen istället". Jo om det vore så enkelt! :P Blixten är min stora kärlek.
Oh boy vad jag tycker synd om människor som aldrig upplevt det jag och andra hästnördar upplever.
THIS IS LIFE!