Fick psykbryt för en stund sen. Ovanligt (kanske inte?). Idag var det för att jag insåg att jag inte har råd med julklappar. Om jag inte kan köpa julklappar, vill jag inte heller få några. Känner mig SÅÅÅ dum! Och låna pengar kommer inte riktigt på fråga, hur ska jag kunna betala tillbaka eftersom jag aldrig har pengar över?

Den annars så glada och spralliga Linda har börjat bli alltmer låg och ledsen. Tror jag känner en enorm stress. Över många saker. Kan inte sätta fingret på något konkret, men jag har nog "pushat" min stressnivå för långt nu ett tag...

 Jag som annars brukar vara så positiv. Och stress, så mycket stress borde jag inte känna... inte nu, kan JAG tycka! Men skolan var väldigt tuff förra året och det är mycket i skolan bitvis nu med. Fast absolut inte mycket om man jämför med förra hösten. Det ifrån förra året börjar nog fasen ta ut sin rätt nu. Och jag vet att jag inte är den enda av oss i klassen som mår dåligt! Jag tror jag blir arg på mig själv med, när jag inte pallar trycket. Eftersom det som sagt varit miljoner gånger värre förra hösten.

Förra hösten var extrem. Pluggade varenda minut på dygnet jag hade över. Hade jag en timmas rast, käkade jag på en halvtimma och pluggade resterande tiden. Fick jag vänta på bussen, pluggade jag såklart. Kunde komma hem 22.30 ifrån skola och häst och åt en kvällsmacka och pluggade en halvtimma, sen var det dags att sova för att jag skulle upp kl.4.20 på morgonen igen. Minns också när jag en dag hade brorsans bil till och från bussen och fick soppatorsk några kilometer hemifrån när jag var påväg hem. Brorsan som hade försäkrat att det fanns bensin i bilen. Jag bröt ihop när han sa att han kommer med bensin och är hos mig om en kvart. EN HEL JÄVLA KVART tänkte jag, det hinner jag inte! Grät några tårar och tog upp kemiböckerna, miniräknare och räknade tills han kom. Jag hade ett exakt tidsschema att följa och om något blev förskjutet bröt jag ihop. Jag kunde komma hem, slänga mig på golvet innanför ytterdörren och börja böla hysteriskt. Ibland fattar jag inte hur min familj stått/står ut med mig. Hur jag än kämpade och pluggade, låg jag alltid efter i tidsschemat. Jag kan ärligt säga att NEJ, jag hade inte tid att ha häst. Men jag klarade det året, tack vare jävlar-anamma och att jag sätter sån enorm press på mig att klara saker.

Nu är det lugnare, inget kan någonsin jämföras med den hösten. Och jag ser ljuset i tunneln... bara 5 månader kvar av utbildningen, om jag fortsätter klara alla kurser såklart så jag inte får något efter mig.

Jag känner mig slutpumpad på alla sätt och vis, och minsta lilla kan nuförtiden få mig att lipa. Det är inte sån jag vill vara. Eller är egentligen. Men man måste tillåta sig själv att vara svag och misslyckas ibland. Har jag hört. Ska försöka tillåta mig själv det.

Hur som helst... ska försöka vila ut lite under julledigheten faktiskt även om jag har 2 tentor direkt efter jul.