Precis kommit hem ifrån skolan och jobbet. Jobbar på mitt extrajobb några veckor nu i december, skönt med lite extra tillskott i kassan även om det bara gäller några timmar i veckan.

Det är skogsstyrelsen i Ljungby jag jobbar på. Städar kontoren, köket och toaletter. Just idag när jag städade ena kontoret, fick jag en flashback och gjorde samma som häromkvällen när jag skulle tanka bilen - började as-garva ÅT mig själv. Fan vad jag är pinsamt rolig ibland.


Händelsen jag kom att tänka på inträffade i somras. Jag har nämligen storstädat där i två somrar nu. Brukar göra det när de flesta har semester där inne, och försöker tajma in morgnar eller kvällar för att så lite personal som möjligt ska vara där. Är ju skönt med tomma lokaler när man ska städa! Av den anledningen kan man inte direkt säga att jag känner de som jobbar där, eftersom vi sällan träffas.
Den här förmiddagen var det en som satt inne på sitt kontor och knappade på datorn. Jag höll på att putsa fönstrena UTOMHUS till detta kontoret. Men eftersom det är mer än Skogsstyrelsen som ligger i detta hyreshuset var jag osäker på om det var sista fönstret jag putsade, så gick in till denna människans kontor och skulle kolla
läget. Social som man är med försökte man föra en liten konversation, och det är här allt går åt SKOGen (HAHA!)






"Hejhej" började jag... "eh, hej?"
"Var det dina fönster jag var här ute och putsade nyss? Ser du nånting igenom dem nu? :) "Det vet jag inte" svarade han bara och knappade vidare på datorn föga intresserad av vår konversation! Hmmm... jag klev fram till ena fönstret och samtidigt som jag böjde mig fram för att titta ut och lokalisera om det var just de här fönstrena jag nyss hade putsat förklarade jag att det var svårt att nå upp till dessa höga fönster och jag var osäker på om det var det sista jag var på, eller om skogsstyrelsens fönster sträckte sig ännu länge bort. Mitt i denna meningen säger det "DONK".....
...det som just hände var att jag när jag böjde mig fram och skulle titta ut, drog hela pannan i fönstret. Killen bara tittade på mig. Jag började skratta... skrattade ganska rejält.... shit asså... han måste tänkt att jag var bra psyko!

Allt jag ville var i första hand att vara lite social, när jag ändå var inne i byggnaden och skulle byta vattnet jag putsade med som hade blivit alldeles smutsigt. Om det var rätt fönster jag putsade hade jag ju kunnat ta reda på på egen hand. Men det är ganska trevligt att utbyta några ord liksom. Och oj så fel det gick... och vad jag skämdes... speciellt som han inte ens skrattade åt mig, utan bara pausade i sitt knappande på datorn och blängde i några sekunder!