Japp, det är jag det! I alla fall betyder mitt namn det om du slår upp det i en gammal namnordbok. 

Givetvis bestämde sig min svenskalärare när jag gick i grundskolan en dag för att vi skulle göra ett stort väggkollage med våra namnbetydelser på, och sedan redovisa detta inför hela klassen. Jippi. Verkligen skitkul. Vi fick ägna resten av lektionen åt att söka information och jag passade på att gå fram till katedern och låna min lärares privata namnordbok som hon dagen till ära hade med sig. Och läste... :

"Kvinnonamnet Linda är en kortform av namn som slutar på -lind, -linda, -linde, exempelvis Belinda, Rosalinda, Melinda, Herolinda eller Sieglinde, som i de flesta fall har engelska engelskspråkligt och från början tyskt ursprung. Slutdelen anses komma från tyskans lind "liten, späd, vek" (NE.se)

Och där brast jag fram i skratt. Men till min stora fasa tittade några busiga pojkar i klassen till på mig, började ta några raska steg mot mig. När jag insåg vad som var påväg att hända så jag slog igen boken, FORT som tusan. Men hallå, vad hjälpte det. Som om de inte visste att jag hette Linda och kunde slå upp det själva? Daah.

Spelade ingen roll hur många andra betydelser jag hittade för mitt namn de kommande dagarna, hur mycket färg och jox jag försedde mitt kollage med. Och att jag utelämnade "vek, späd och klen" när det var dags för redovisningen... för de orden ropades fram i alla fall... killarna hade INTE glömt detta... hahaha... TACK mamma och pappa för att ni valde mitt namn med omsorg!!